lnk

Tack för alla fina komentarer...
Det värmer verkligen! :)

Och om jag bara kunde, hade jag gärna gett all som ville ha
lite av mitt "självförtroende".

Men om sanningen ska fram så är det nått som under väldigt lång tid inte heller har funnits.
Jag minns att första året (alltså 6års) som jag gick på poeten var allt annat än en dans på rosor...
Jga som alltid blev retade försökte stå upp för mig själv, alltid försvara mig själv och så vidare.
Jag fick ofta stryk, av killarna som gick i 3an.

Jag minns att jag fick gå i "bråk gruppen"

Mellanstadiet var mycke bättre, vi blandades med nya elever och jag fick
vara med, men kan ändå inte komma ihåg att jag haft nån såndär super-kompis.
Mer ytliga kontakter...

När jag skulle börja 6an så splittrades min klass, och det är här allt vänder för mig!
Jag fick min andra första vän, som jag alltid har kallat det.


´
Emma Andersson hon kommer alltid vara av stor betydelse för mig.
Vi är väl inte med varandra så jätte ofta nå mer, men hon är en av dom
som man kan kalla RIKTIG kompis. Det kan gå år mellan gångerna
vi är med varandra, men varje gång känns det bara som vanligt.


Emma lärde jag känna innan vi börja 6an, vi träffades på sommarlovet
ute på klubbviken. Jag minns det som igår!
I vår klass blev, jag, emma och en tjej som hette carro "it-gänget"
Eller fjortis-gänget passar nog bättre. Vi hade roligt, jävligt roligt!
Och om nån var dum mot mig så var emma den första att försvara mig,
både med ord och knytnävarna.
Jag och emma vara väldigt thigtha enda fram till 1 på gymnasiet, där ifrån gick
vi "olika vägar"  men på våra egna vägar så mötte vi alltid varandra också.

Emma var väl den som blev mognare fortare, jag hängde kvar i "fest-perioden"
mycket längre än hon. Fast det ångrara jag inte, jag fick nya vänner och fick vara med
om en hel del, vi hade också jävligt kul! Och det var på den här vägen jag mötte jonte.

Jag hade vart hos min mormor, dom skulle släppa av mig hos sara påvägen hem som bodde i rutvik.
Jag, sara och johanns kulle ha en myskväll hemma bara, men när jag kom dit osminkad och i myskläder
hade väl planerna ändrats, RADIKALT. Dom hade hunnit fixa sprit, johanna hade tagit med sig en massa
kläder till mig också och jag fick med övertalning göra mig iordning.

Det var i slutet på kvällen det dök upp en bil med morjärvsbor hemma hos erika, vi som skulle
börja försöka ta oss hem börja ragga skjuss. Johanna och Sara nästintill tvinga mig att fråga
Jonte som var chafför... Han körde hem oss, jag satt fram och spillde typ ut en halv öl över mig
själv och i bilen. jag skulle guida och var helt värdelös.

Johanna och Sara hade slagit vad med mig om att jag inte skulle våga hångla upp han, eller
nått liknande. Vi höll på svammla med stackarn som var super-blyg och när vi väl var framme
så vågade jag inte hångla upp han. Utan gav han bara en kram.
Jag minns hur jag tyckte han var svin snygg.

Nån månad senare så hade vi kontakt med dom igen, Pekke som var johannas kusin sa
"vi kommer om tjejen med krullet är där" Innan vi fatta att det var mig dom menade... Hahaha.
De första som hände när vi hoppa in i bilen var att pekke sa "han har pratat om dig hela kvällen"
Och sen fick jag Jontes nr, pekke tyckte jag skulle messa han sen.

De gjorde jag, och sen messa vi i flera månader, vi han med ett bråk som gjorde att det blev
ett "upphåll" i vår kontakt med varandra. När vi äntligen lyckades träffas så klicka det som direkt.
Sen dess så träffades vi varenda helg förutom en, tills han flytta hem till oss.

Och på den mycket förkortade vägen har jag lyckas samla på mig ett bättre självfötroende.
Jonte har hjälpt mig mycket, och han stöttar mig i allt.

Och utan min mamma skulle jag nog aldrig klarat av nått.
Mamma, du är bäst.